Söndag

Gud, denna helg swishade förbi fast än jag inte gjort annat än studera, motionera, studera, rida och studera. Det är så kluvet det där. En del av mig mår otroligt bra över strukturen och en annan del blir totaldeppig av att vara 23 år utan att vara 23 år. Tur det är måndag imorgon och jag får socialt umgänge med min basgrupp åtminstone. Det är nog inte bra att vara isolerad allt för länge. 
 
- såhär bra kompisar var A & V efter två minuter ihop (?!), jag har aldrig varit med om liknande
 
På schemat idag stod uteritt. Jag hittade inget ridsällskap så jag fick rida ensam. Det var kanske lika bra dock. Agenten som varit så lugn och beskedlig sedan sin ankomst har börjat återerövra världen igen. Man kan ju tänka att mängden foder, ökad träning och ökat självförtroende skulle leda oss hit men ändå blev jag paff. Jag som för bara två dagar sedan sa till Sopheia att jag var orolig att jag rider honom för kontrollerat, i och med att han inte hugger i sådär som han tidigare gjort annat än när jag ber honom. 
 
Oavsett vad så tror jag att det är en stor fördel att han är taggad och på tårna tills kvalet på torsdag. Jag har som målsättning att fortsätta hålla honom på gott humör och låta honom gå längre sträckor tills dess. Jag vill inte att han under några omständigheter ska känna sig trött pga distansen. Det är så mycket som kan hända till ens nackdel ändå så att jobba för att utesluta de mest grundläggande misstagen är en början.

Rida snabbt

 
Idag red vi snabbt. Det stundar ett kval på torsdag och tills dess bör vi hinna rida snabbt åtminstone två gånger tänker jag. Har en så fantastiskt perfekt träningsplats i form av ett fält med nästan exakt 1 km runt. Att skritta dit tar egentligen tre minuter, men om man tar en omväg går det att få till en bra uppvärmingspromenad på cirka femton minuter. 
Gräset är halvhögt och underlaget mjuk och plant. Tippar på att långsidorna är 400 m så där hinner man få upp en rätt schysst speed. Det är svårt att stå bra i en hoppsadel med stora knävulster men Agenten är tolerant och verkar ganska obrydd. Det blev 2,5 km lite snabbare i vardera varv med en skrittpaus emellan. Nästa gång ska jag nog rida intervaller om 10 x 400 eller liknande. Tror det kan bli relativt perfekt med kortsidan som återhämtningsskritt och sen nästa långsida som ny intervall. 

Dressyrträning

 
För att fortsätta ösa på med tacksamhet över min livs- och hästsituation just nu så är jag också väldigt nöjd med att jag äntligen återfått min dressyrtränare. Under alla mina år med Agenten har jag varit noga med att traggla dressyr kontinuerligt. Ofta har det gått bra, men ibland har situationer uppstått där jag bara vill dra av mig håret av frustration. Aldrig pga honom, men på grund av att jag inte vetat hur jag ska lösa våra problem. Eller för att jag inte vetat hur vi ska komma vidare. Eller för att jag helt enkelt känt att jag rider sämre för varje gång och på något sätt accepterat det. 
 
Problem solved. Här står jag med livets alla möjligheter och min fantastiska Sopheia kom till undsättning redan fjärde dagen på mitt och Agentens träningscamp. Imponerad över hur hon med så små medel kan hjälpa mig så mycket. Imponerad över vad ett extra ögonpar gör med potatissäckssitsen. Och mest imponerad över hur fint och lydigt Agenten promenerade trots ett tungfelsbett som han hatar.